13år idag
Hejsann Hoppsann!
Först och främst, ett grattis till mig själv :)
Den här dagen startade bra, mamma och pappa väckte mig på sängen som de har gjort sen jag var liten. Jag fick ett paket och ett kort. Paketet innehöll en ny lampa att ha i fönstret på mitt rum. De andra presenterna fick jag ju i söndags, som ni kanske minns.
Det var på skolan dagen blev dålig...
Jag gick på bussen vid postlådorna tillsammans med två andra, en som går i åttan och en som skulle till ett gymnasium. När jag kom in i bussen så såg jag att jag var den enda i sjuan i från min lilla "by". I vanliga fall brukar redan två stycken sitta på bussen, men inte idag. Jag var sjuk i går så jag visste inte var de andra var. Sen brukar det gå på tre stycken ganska mycket längre bort på väg mot skolan, men där stod bara en i nian och väntade! Jag tänkte "var är allihopa?" Medans jag satt där och tänkte satte jag på MP#-spelaren jag hade fått i födelsedagspresent och lyssnade på musik.
När vi kom fram till skolan gick jag till mitt skåp för att hämta böcker till första lektionen, och vid skåpen satt Alexander (en av de ifrån min "by".) Jag frågade honom om han hade sett Moa, men det hade han inte. Efter ett tag kom Moa. Men Anton, Simone R och Simone B syntes fortfarande inte till.
Det här kortet är taget från varandan upp mot en björk.
Såklart så finns det alltid en person man ska hata, i det här fallet "Lunde"
Jag tror ingen i klassen gillar honom, i mitt fall HATAR jag honom. Så mycket som jag hatar honom har jag aldrig hatat någon. Jag får nästan mordlust (men säg det inte till honom :P), han förstörde i stort sett hela min födelsedag. Efter näst sista lektionen fick jag en himmla huvudvärk som jag inte kunde bli av med, förrän nu kl 19:30.
Jag låg faktiskt i sängen myycket sen jag kom hem, jag ville vara för mig själv och gråta innombords, eftersom hela min dag var förstörd. Jag hade ingen matlust, jag ville inte ens gå ner till min familj :(
Det här var den värsta födelsedagen i mitt liv, och det är meningen att trettonårsdagen ska vara en av de bästa. Men inte i mitt fall.
Det blev lite mycket text kanske, men jag behövde få skriva av mig hur jag känner. Hoppas nån läser, egentligen bryr jag mig inte så mycket hur många som läser, men jag gillar att skriva och här får jag skriva av mig och mina vardagar.
Först och främst, ett grattis till mig själv :)
Den här dagen startade bra, mamma och pappa väckte mig på sängen som de har gjort sen jag var liten. Jag fick ett paket och ett kort. Paketet innehöll en ny lampa att ha i fönstret på mitt rum. De andra presenterna fick jag ju i söndags, som ni kanske minns.
Det var på skolan dagen blev dålig...
Jag gick på bussen vid postlådorna tillsammans med två andra, en som går i åttan och en som skulle till ett gymnasium. När jag kom in i bussen så såg jag att jag var den enda i sjuan i från min lilla "by". I vanliga fall brukar redan två stycken sitta på bussen, men inte idag. Jag var sjuk i går så jag visste inte var de andra var. Sen brukar det gå på tre stycken ganska mycket längre bort på väg mot skolan, men där stod bara en i nian och väntade! Jag tänkte "var är allihopa?" Medans jag satt där och tänkte satte jag på MP#-spelaren jag hade fått i födelsedagspresent och lyssnade på musik.
När vi kom fram till skolan gick jag till mitt skåp för att hämta böcker till första lektionen, och vid skåpen satt Alexander (en av de ifrån min "by".) Jag frågade honom om han hade sett Moa, men det hade han inte. Efter ett tag kom Moa. Men Anton, Simone R och Simone B syntes fortfarande inte till.
Det här kortet är taget från varandan upp mot en björk.Såklart så finns det alltid en person man ska hata, i det här fallet "Lunde"
Jag tror ingen i klassen gillar honom, i mitt fall HATAR jag honom. Så mycket som jag hatar honom har jag aldrig hatat någon. Jag får nästan mordlust (men säg det inte till honom :P), han förstörde i stort sett hela min födelsedag. Efter näst sista lektionen fick jag en himmla huvudvärk som jag inte kunde bli av med, förrän nu kl 19:30.
Jag låg faktiskt i sängen myycket sen jag kom hem, jag ville vara för mig själv och gråta innombords, eftersom hela min dag var förstörd. Jag hade ingen matlust, jag ville inte ens gå ner till min familj :(
Det här var den värsta födelsedagen i mitt liv, och det är meningen att trettonårsdagen ska vara en av de bästa. Men inte i mitt fall.
Det blev lite mycket text kanske, men jag behövde få skriva av mig hur jag känner. Hoppas nån läser, egentligen bryr jag mig inte så mycket hur många som läser, men jag gillar att skriva och här får jag skriva av mig och mina vardagar.
Kommentarer
Trackback
